Tankar
Undrar vad jag håller på med egentligen. Det gick ju rätt bra. Jag kunde äta utan att planera allt och räkna, väga. Är inte tillbaka där jag var för ett halvår sen, eller ett år, än iallafall. Vill inte tillbaka dit, men ändå vill jag det litegrann. Det var min grej liksom. Det jag var bra på. Samma dag som jag började räkna kalorier igen kändes det så bra och rätt. Det är det här jag kan, jag vet inte hur man är normal. Hur man beter sig, vad man pratar om, hur man pratar. Hur man ska skriva på facebook nu för tiden. Sånt jag tyckte var kul innan äs är inte roligt, för jag vet inte hur man ska göra. Hur man ska röra sig, dansa, gå, prata på en fest, på konsert, på filmkväll med vänner, när jag är på stan med vänner. Medans jag gör något av detta, på väg hem, konstant i typ två veckor efter så tänker jag igenom allt jag sa och gjorde. Varför sa jag så, och inte sådär? Varför hade jag på mig det? Varför satt jag sådär, varför gjorde jag så med handen, varför stod jag sådär, gud vad dum jag måste sett ut/låtit. Dom jag var med tänker nog också på det. Herregud varför gjorde jag så. Dom måste tycka att jag är skitkonstig. Världens sämsta person, konstig, äcklig, ful, fet, värdelös. Är inte bekväm i mig själv, och jag antar att det är därför jag är tillbaka här. Det här vet jag, kalorier, vågar, räkna, planera. Det enda jag kan. Hade intressen förr men jag var inte bra på dom, jag fortsatte för att jag ville vara bra men jag var ju inte det. Inte dålig heller, jag är bara en typisk medelmåtta. Kan lite om allt. Men är inte bra på något. Förutom det här. Så därför är jag här.
Kommentarer
Trackback
